Klockan är 20.00 på Jul Aftons kvällen och helt plötsligt kommer skapliga värkar och jag förstår direkt att det är på g. Jag ropar på Joel som precis har tagit hit några vänner för en spelkväll. Säger att jag fått värkar och att det kanske är en idé att klocka dom. Det gör ont och jag fäller faktiskt några tårar. Mest för att jag vart chockad tror jag. Det visar sig att det bara är 5 minuter mellan värkarna trots att dom helt plötsligt helt oförväntat bara satt igång.

Jag ringer endå inte in till förlossningen utan ringer min mamma istället. Jag är inte den personen som åmar mig och klagar i första taget utan försöker hålla ut så mycket jag bara kan. Mamma tycker endå att jag ska ringa.

Nu gör värkarna MYCKET ondare och joel´s vänner är fortfarande kvar. Jag ringer upp till förlossningen och nu vill jag inte vara hemma längre. Klockan är nu ca. 22.30 och vi bestämmde oss för att åka upp.

Klockan 23.00 ca. Var vi äntligen på förlossningen då bilresan kändes som en evighet. Jag fick ligga ner i en säng när dom i ca 25 minuter skulle kolla hur täta och kraftiga värkar jag hade, samt bebis hjärtljud. Dom 25 minuterna var väldigt jobbiga... Sen kom äntligen barnmorskan in och skulle kolla livmodertappens mognad och hur mycket jag hade öppnat mig. Jag hade endast öppnat mig ca. 1 cm. Det kändes extremt jobbigt och tanken på att jag skulle öppna mig 9 cm till innan man kunde börja kryssta kändes långt borta. Med dessa värkar, hur skulle jag orka??

Vi fick stanna kvar om vi ville men hon rekomenderade oss att åka hem och försöka koppla av och vänta ut värkarna och så jag kunde öppna mig mer. Det kändes faktiskt bäst så vi åkte hem !

Duschen hemma var min räddning, jag satt i duschen i 4 timar för jag inte kunde röra mig och utan värmen från duschen kändes det som om att jag skulle dö av smärta.. Försökte andas ut alla värkar, Nu gjorde det så fruktansvärt ont att det nog var dax att åka. Jag stod inte ut, det gick inte mer.

Det var ingen snack om saken, vi fick komma upp direkt.. Den här gången fick vi ett förlossningsrum och jag blev undersökt igen. Denna gången hade jag öppnat mig 2 cm. Fattar ni hur det kändes? 4 timar hemma med helvetes smärta och jag hade bara öppnat mig 1 cm till. Jag kände då att det här kan ta tid.
Jag fick byta om till sexiga rocken och nu var jag inte ens kontaktbar, det gjorde så ont att man inte vet vart man ska ta vägen, men man ger endå inte upp. Mirakel skulle ju komma till världen.

Älskade lustgas säger jag bara !!
När jag väl fick den i min hand lämnade den mig inte förens ungen var ute.. Utan den hade jag kriverat. Nu var värkarna så täta och inte ens 1 minut mellan värkarna. Joel somnade i en säng dom hade ställt in till honom. I 4 timar sov han tills jag dunkade honom i ryggen. Krysstvärkarna hade startat och det gick INTE att hålla emot, jag började kryssta automatiskt. Joel ringde på klockan och det springer in 3 barnmorskor...
Helt plötsligt hade jag öppnat mig 8 cm och det kändes underbart. Men jag fick inte kryssta iaf för då var risken väldigt stor att jag skulle spricka.

Men det gick verkligen inte att hålla emot, så en barnmorska öppnade upp mig dom sista cm med fingrarna. Nu var det bara att kryssta på, 40 minuter senare var HON i min famn. 08.18 kom Emilia till världen <3



Lite sammanfattat om hur det gick till.
Jag använde mig endast av lustgas och från att mina värkar startade tog det 13 timmar.

Hur ont det gjorde på en skala mellan 1 till 10 så måste jag nog säga 10. Mann glömmer direkt hur jobbigt allting var men jag vet hur jävla ont jag tyckte det gjorde. Fruktansvärda timmar. Men allt var så värt från första stund. För vi har ÄNTLIGEN fått våran vackra dotter. Hon är helt underbar och vi är sååååå lyckliga.


Det bästa som hänt oss ! <3