Livet som kattungeägare är väldigt tufft har jag konstaterat !
Det beror sig säkert helt också på vad man har för en liten individ hemma. Baserat på dens egna personligheter, uppväxt mm.
Lilla Elvis är vääääldigt busig och behöver konstant uppmärksammhet och mys. Så fort man inte är i närheten eller har gått iväg för att duscha tillexempelt så blir han lite rädd och springer bakom spisen.
Vi har rivmärken på både händer och fötter och det gör ont när Elvis får för sig att klättra upp för nakna ben !

Jag har vart hemma med katten i snart en vecka nu och det börjar bli väääldigt lång tråkigt måste jag säga !
Men vad gör man inte?
Men är det någon som har erfaranheter kring det här med att lämna katten ensam hemma, hur länge bör man vänta?
Det är ju inte så att jag tänker lämna den hemma flera timmar om dagen, för det är djurplågeri tycker jag..

Idag ska vi på basketmatch och kommer vara borta i ca: 2 /h, jag är lite nervös över det men hoppas på att det ska bli bra och att den lär sig att det inte alls är farligt att vara hemma ett par timmar själv !
Det värsta av allt är ju att jag får ett otroligt dåligt sammvete så fort jag stänger dörren. Man vet ju inte heller till 100 procent hur katten reagerar när den blir själv och vad den pysslar med under tiden.

Onsdag ska jag till farfar för att fira honom och då handlar det om kanske 3 timmar själv och det vet jag inte hur det kommer gå. Får kolla om svärmor kan komma upp en stund och busa lite med Elvis. Han behöver enormt mycket stimulans har vi märkt ! 

Det vart mycket kattprat här nu men det är för att jag har lite ont i magen kring detta.
Ni kattägare, hur gjorde ni med era små busar när dom var bebisar?



Imorgon åker jag och Hjärtat för att köpa barnvagn om det blir som planerat..
Men snart kommer älskling med mc donalds åt mig :D tackar, för en annan har ju inte fått sin LÖN EN !!!

Nu ska jag försöka retuschera mig i spegeln inför basketmatchen och det återstår att se om lille Elvis vågar sova ensam i soffan ! :)